Hantverket är huvudsaken

Det var för cirka trettio år sedan som intresset för att skapa huvudbonader väcktes. Anblicken av gamla hattstockar slog an en sträng hos henne.
– Jag fick ett enormt habegär, de var så fina och jag ville ha sådana, säger modisten Catharina Carlsson med ett leende.
I dag driver hon Hattstudion i Holmsund.



Catharina Carlsson växte upp med två fastrar som sydde. En av dem bodde i samma stad och hos henne kunde Catharina kreera med hennes tyger och symaskiner.
– Jag kunde riva ut en påse med tyg på golvet och använda hennes symaskin. Jag sydde egna kläder under tonåren, sedan la jag av med det.
I vuxen ålder sådde dock mötet med modistens verktyg ett frö. Det var på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg som hon såg och fastnade för formerna på de gamla hattstockarna.
– Det är ett sådant gammalt hantverk. Det som först slog mig var att det kändes så otroligt avlägset att man kan göra hattar. På samma sätt som jag kan undra över hur man tillverkar en sko. Det är inte självklart.

Det här visade sig bli startskottet, för tio år sedan började Catharina leta kurser och deltog i olika under flera somrar därefter. Hon började även samla på sig stockar. När så den enda modistutbildningen i Sverige, som finns på Tillskärarakademien i Göteborg, omvandlades till yrkeshögskola och därmed blev kostnadsfri sökte hon en plats på den.
– Jag tänkte: Det är nu eller aldrig. Jag vill hålla på med det här och genom utbildningen får jag en bas. Det är en grundlig utbildning.
Väl på plats upptäckte hon att det var ytterligare en Umeåbo som skulle gå. I december förra året gick de, samt ytterligare fyra personer, ut utbildningen och tilldelades sina gesällbrev.
Catharina fick även ta emot Sveriges hantverksråds förtjänstmedalj. Hon berättar att Johanna Wästle, den andra Umeåbon, har åkt till London för fortbildning. Själv driver hon sin verksamhet, Hattstudion, i Holmsund. Lokalerna är ljusa och att Catharina tjusats av hattstockar gör sig påmint. Flera hyllor täcks av stockar i olika former och av varierande ålder.

EG Catharina Carlsson 09

Hennes kunder efterfrågar vanligtvis festliga coiffer, som används vid exempelvis galor, samt vinterhattar, som kepsar med nedfällbara öronlappar till exempel. Majoriteten är medelålders och uppåt.
– Det beror nog på att det är så pass kostsamt eftersom man jobbar i högkvalitativa material. En hatt snittar på en arbetstid på åtta timmar.
Catharina berättar att som modist skapar man alla typer av huvudbonader, även vissa accessoarer som väskor och handskar. Materialen varierar, det är bland annat filt, skinn och strå.
– Det är galet roligt, det är ett sådant hanterbart format. Det är ett riktigt hantverk, som handlar nästan uteslutande om handsömnad.

Många som har stora huvudmått kan inte hitta hattar på annat sätt än att gå till modist. Catharina syr även upp hattar som ska matcha övrig klädsel.
– Man kan färga tyger så de passar, göra det specialanpassat till kunden. Det är en helt annan sak än att köpa fabriksgjort både vad gäller kvalitet och valmöjligheter.
För bästa förvaring så rekommenderar hon en dammfri plats, gärna i en hattask. Har huvudbonaden blivit fuktig kan man stoppa papper i kullen och låta den ligga luftigt till innan den åter tar plats i asken.
– Jag får ofta frågan om man kan vara ute med hattarna i alla väder: En strå- eller filthatt är inte avsedd för att bära ute i hårda väder. Man kan se dem som en blandning av bruksföremål och konsthantverk.
Hon tillägger att det oftast går att fixa till dem när de är tillverkade i bra material. Just material är ett spännande område för modister. Många gamla material har försvunnit. Catharina letar ofta efter äldre hattar för att återbruka materialen som ibland kan vara antika.
– Det jag tycker är bra med hattar av god kvalitet är att man har dem väldigt länge och man kan förändra dem. Det går till exempel att köpa en gammal hatt och stocka om den.

EG Catharina Carlsson 05

Även om Catharina vurmar för gamla verktyg så drar hon sig inte för att laborera med nya tekniker. Hon visar några dekorationer i siden som hon skurit ut med laser på Sliperiet. Steget att använda sig av datorprogram är kort då det är hennes vardag som formgivare. Detsamma gäller att testa nya material för hattstockar. Men att det fortsätter vara ett hantverk står klart – det är även vad hon tjusas av.
När hon blickar framåt så ser hon flera möjligheter för Hattstudion.
– Det jag drömmer om är att både ha kunder som vill ha hattar gjorda på beställning och gärna hitta samarbeten med fotograferingar, film, tv och teater. Jag drömmer också om att utveckla modistyrket och dela med mig av sådant jag kommer fram till på något sätt.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.