"Jag måste få visshet i vad som hänt för att få sinnesro"

​Över tre år har gått sedan John-Erik Olsson anmäldes försvunnen.
Ivan Malm har inte gett upp hoppet om att hitta sin bror.


Det var den 17 augusti 2014 som Ivan Malm fick ett telefonsamtal från sin syster i Falun. Hon hade ringt deras då 82-åriga bror John-Erik Olsson flera gånger och när han inte svarade blev hon orolig.
Ivan satte sig direkt i bilen och körde till Teg, där John-Erik bodde, för att se om något hänt. Ytterdörren till lägenheten var låst och ingen öppnade när han knackade på, men från parkeringen kunde Ivan se att det lyste i köksfönstret. Han gick runt huset och upptäckte då att hans brors balkongdörr stod öppen. Ivan testade att ringa till sin bror igen och hörde då ringsignalerna gå fram genom den öppna balkongdörren. När han åter gick in i trappuppgången mötte han en grannkvinna som visade sig ha en reservnyckel till John-Erik. De gick gemensamt in i lägenheten.
– Där fanns inte en själ. Det var tänt i lägenheten och plånboken låg i köket. Det såg ut som att han bara hade gått ut och lämnat allt, berättar Ivan.

Polisen kom snart till adressen och började genomsöka närområdet. Ivan letade också och han fick dessutom hjälp av en förbipasserande granne som skulle kolla efter John-Erik på ett ställe där hon visste att han brukade plocka bär. Ingen hittade ett spår.
De följande dagarna pågick ett stort sökpådrag i trakterna kring Teg med hemvärnet, hundar och helikoptrar. Ivan var också med i skallgångskedjorna som gick genom skog och åkrar.
– Jag tyckte synd om ägaren till åkern när vi gick och trampade ner hans grödor. Jag påpekade att brorsan är bondpojk, han går inte in i en åker frivilligt, men polisen ville att vi skulle söka där. Det gav inget resultat. Inget resultat någonstans.
På onsdagen, tre dagar efter att John-Erik anmälts försvunnen, avbröt polisen sin sökinsats eftersom de bedömde att det inte längre var sannolikt att hitta honom vid liv. Det betydde dock inte att allt sökande upphörde. Organisationen Missing People engagerade sig tidigt och till en början var det många som ställde upp i letandet.
I dag, över tre år senare, gör Missing People fortfarande regelbundna sökinsatser efter John-Erik, fast i mindre skala. Ivan är med vid varje söktillfälle.
– Jag måste hitta något och få visshet i vad som hänt för att få sinnesro, säger Ivan om varför han aldrig ger upp sökandet.
Det går inte en dag utan att Ivan tänker på sin försvunna bror och vad som kan ha hänt honom. Ett tag var han inne på att det kunde ligga ett brott bakom försvinnandet – men vem skulle vilja en gammal man illa? Nu tror Ivan att John-Erik antingen ramlat i älven eller något skogsparti med hög och tät växtlighet.
– En sak som stör mig fortfarande är att jag fick höra där i augusti av några som hade varit ute och sprungit att de sett honom stå och prata med en karl samma dag som han försvann. De kände John-
Erik, men eftersom han pratade med någon sprang de förbi och hejade bara. När de hade vänt och kom tillbaka var John-Erik och karln han pratade med borta. Jag vet inte om det här är en hörsägen, allt var så rörigt den där tiden, men om det stämmer måste det ha varit den sista personen han pratade med. Vem var det som pratade med brorsan?
Sorgen över att John-Erik varit spårlöst försvunnen så länge märks tydligt hos Ivan. Frågorna som uppstår ur ovissheten är många och finns ständigt i hans huvud. Och samtidigt som han inte tänker ge sig förrän de hittat John-Erik är han rädd för vad de kommer hitta.
– Men den dagen, den sorgen. Det är bättre att hitta något och få någon slags bekräftelse.

I juli i år dödförklarades John-Erik, trots att hans kropp inte återfunnits. John-Eriks syskon, som bor spridda över Sverige, planerar nu att träffas för att ta ett gemensamt avsked av sin bror.
– Vi har tänkt ha en minnesstund. Vi måste få något slags avslut.
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Läs mer: Missing people fortsätter söka efter John-Erik