Mikael ger människor livskvaliteten tillbaka

En människas utseende ska inte spela någon roll, men sanningen är att det kan spela stor roll.
– Att se annorlunda ut eller att vara annorlunda, det är inte lätt alltså, säger Margareta Sundström, som förlorade sitt vänstra öga som barn.
För henne är den naturtrogna ögonprotesen ovärderlig.
Mikael Sundström, en av få anaplastologer i Sverige, möter framför allt många cancerpatienter och menar att ansiktsproteser handlar om livskvalitet.​


En dag i början av 1950-talet sken solen in genom fönstret på ett sådant sätt att Margareta Sundströms pappa reagerade på hur det på ett märkligt vis glimmade grågult i dotterns ena öga. Den skarpsynta iakttagelsen räddade hennes liv.
– Jag var ett och ett halvt år och satt på pottan när han förstod att det var något konstigt med mitt öga, berättar hon.
Det visade sig att Margareta drabbats av retinoblastom, en elakartad ögontumör som uppkommer i samband med att näthinnan utvecklas hos små barn.
– De tog bort hela ögat precis i rättan tid.

Margareta Sundstrom 7

En liten porslinsprotes sattes in i stället och i takt med att hon växte fick hon gå på regelbundna kontroller och byta ögonproteser. Margareta har kvar samtliga och radar upp dem alla på köksbordet. Hon säger att hon inte vet varför hon sparat dem och skojar om att hon kanske ska göra ett halsband en vacker dag. Hon pekar ut den allra första för att visa på hur liten den var.
– De kunde göra snygga saker redan då, säger hon belåtet.
Men även om det var en skickligt framställd protes, blev det ändå uppenbart för andra barn att det var något som var ovanligt med Margareta.
– Om du visste hur mycket jag slagits. De var så jäkla elaka mot mig bara för att jag såg annorlunda ut och till slut så bankade jag på. Och jag var inte rädd heller.
Hon blev ofta retad som barn. Vindtira, var ett av öknamnen.
– Det är Stockholmstugg, förklarar Margareta, som flyttade till Umeå på 1990-talet. Jag slogs tills de insåg att det inte var någon idé att retas mer. Men nu tycker jag såklart att man alltid ska förklara varför saker är som de är så att barn kan ta det på rätt sätt.
I dag är hon 66 år och anser inte att hon påverkats mycket av ögonprotesen i vuxen ålder. Det har aldrig varit ett hinder, vare sig i yrkeslivet eller privat. Det enda hon stöter på är att små barn frågar och när hon då berättar, så tycker de att det är »tufft«. Även vuxna blir imponerade, men av andra orsaker.
– De förvånas ofta över hur naturtroget det ser ut. Det går knappt att se om man inte vet om det. Det är mycket som blivit bättre genom åren, framför allt passformen.
I en relativt liten lokal nära älven på Teg arbetar anaplastologen Mikael Sundström på en näsa. När den blir färdig kommer den att vara gjord av medicinsk silikon och bäras av en cancerdrabbad kvinna. Mikael räknar med att den sammanlagda arbetstiden för näsan är cirka tio dagar. Den kommer att kunna sättas fast antingen med hjälp av implantat eller med ett speciellt hudlim och när sommaren kommer, ja, då ska det finnas en »sommarnäsa« som stämmer bättre överens med patientens hudton än »vinternäsan«.
– De som brukar se det här är de som vet om att du har en skada. Ute på stan är det ingen som ser, förklarar han.
Det är ett ovanligt yrke som Mikael Sundström av en slump halkade in på efter utbildningen till tandtekniker vid Umeå universitet. I dagsläget är han en av endast nio anaplastologer i Sverige. Han är ensam i Norrland och utöver att han arbetar mot de fyra nordligaste landstingen tillkommer det även en hel del uppdrag från övriga Sverige och från Norge.

JE Protestekniker mikael sundstrom 06

Att han har mycket jobb betyder givetvis att det finns många som behöver hjälp och Mikael, som är specialist på ansiktsproteser, gör inte bara näsor utan även öron, kinder, muskelimplantat och ibland fingrar och delar av händer. Han gör även många ögonproteser och konstruerade bland annat Margaretas ögonprotes när hon för några år sedan bytte från ett klassiskt porslinsöga till ett som är gjort i akrylat.
– Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb. Jag har alltid hållit på att rita och måla och här får jag utlopp för det konstnärliga hela dagarna, säger han.
Det är omväxlande med många olika arbetsuppgifter och långa möten med patienter. Irisfärgen till ögonproteserna målar han på fri hand medan patienten sitter på en stol bredvid.
– I början tog det jättelång tid och jag svettades mycket, skrattar han.
Det är onekligen ett märkvärdigt hantverk som tar lång tid att bemästra. Efter en utbildning till tandtekniker krävs att man går som lärling och sedan handlar det egentligen om ett livslångt erfarenhetsskapande.
– Varenda grej har sin utmaning och ingenting är det andra likt. Alla människor är unika och jag är väldigt intresserad av att hitta lösningar. Jag lämnar inte ut en protes om jag inte skulle kunna tänka mig att ha den själv, säger Mikael som driver Protesteknik i Norr AB tillsammans med sin fru.

Många som paret kommer i kontakt med har drabbats av cancer. Det kan också röra sig om människor som varit med om en olycka eller har någon form av missbildning som gör att de har behov av en protes.
– Ansiktsproteser är jätteviktiga. Det är en fråga om livskvalitet. Det kan gå flera månader från operation till läkning och under den tiden är det många som inte går ut. En protes gör att de får livet tillbaka.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.