Unik dagbok från ockupation utgiven

En öppen dagbok fungerade som ett sammanhållande forum för intern kommunikation under Kvinnohusockupationen i Umeå 1983. Den var tillgänglig för alla i huset och där fördes dagliga anteckningar om vad som hände i den ockuperade Gula villan.
Nu har dagboken publicerats i sin helhet i bokform.


Den 22 april 1983 intog en grupp kvinnor i Umeå ett tomt rivningshotat hus i centrum. Målet var att få politiker att förstå behovet av ett kvinnohus och stödja det ekonomiskt. Gruppen ville skapa ett hus där kvinnor kunde mötas och som bland annat skulle innehålla kvinnoföreningar, kvinnojour, kvinnobokkafé, studiecirklar och annan undervisning för kvinnor.
Tanken var först att ta den så kallade Gula villan i besittning under en helg, men ockupationen kom att pågå ända fram till den 20 juli då polisen avhyste kvinnorna.

Under den tre månader långa ockupationen fördes en gemensam dagbok som nu blivit bok, där man strävat efter att den tryckta versionen ska överensstämma med originalet så mycket som möjligt.
Kerstin Norlander är historiker och lektor i genusvetenskap vid Umeå universitet. Hon var drivande i kampen för ett kvinnohus på 1980-talet och deltog aktivt i ockupationen. Tillsammans med Kristina Larsson står hon för redigering av den nya boken »Kvinnohus nu! Dagbok från Kvinnohusockupationen 1983«. Hon har även skrivit inledning och tillhörande kommentarer.
– Det kvinnor gör har i ett längre perspektiv en tendens att försvinna. Om jag inte skulle ge ut den här boken skulle det här bara bli något som finns lämnat i mediamaterial. Det är viktigt att skriva historia och lyfta fram kvinnors insatser, säger hon.
Dagboken speglar inte bara själva ockupationen utan även problemen med att hålla den vid liv, hoten från män som dök upp vid huset och vreden över kvinnors situation i samhället.
– Man kan göra en jämförelse med en Facebooksida i dag. Den här dagboken låg i huset och vem som helst kunde läsa och skriva i den. Umeå har haft flera ockupationer av olika slag under 1970- och -80-talet, men det finns ingenting kvar av det. Här kan man få se en ockupation inifrån och få en ganska nyanserad bild, se att det inte bara vara lustfyllt utan att det fanns problem, förklarar Kerstin Norlander.
Enligt henne är det ovanligt att den här typen av aktioner lämnar särskilt många spår efter sig och därför är dagboken unik. Hon tycker också att den är ett viktigt dokument för yngre kvinnor.
– Den här dagboken kan visa på att om man organiserar sig, går samman och jobbar för ett gemensamt mål, så kan man förändra samhället.

Vad har Kvinnohusockupationen haft för betydelse för Umeå som stad?
– Umeå skulle inte kunna säga att man har en stark kvinnorörelse eller säga att man är en jämställd stad utan det här. Ockupationen skapade en sådan otrolig diskussion i Umeå. Vi fick ju också det där kvinnohuset till slut 1986.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.