Håll Det Äkta slutar på topp

Efter sju händelserika och framgångsrika år tackar hardcorebandet Håll Det Äkta för sig med sitt första och sista fullängdsalbum "Soul Cracks The Gold". Beslutet var oundvikligt men uppbrottet sker under de vänskapligaste av former. Och Umeåpatrioterna känner att de lämnar scenen med flaggan i topp.
– Den här LP:n är absolut det bästa vi gjort, säger sångaren Marc Strömberg.

"Det här är 2013! Inte 1994!" Marcs ord skar igenom spanska salen inne på Scharinska Villan under releasespelningen för EP:n "Svensk Underjord". Det var återkomsten efter ett uppehåll på nästan två år och första gången jag såg dem live. Jag hade lurat med mig ett par vänner som inte kunde bry sig mindre om hardcore och som stod fast förankrade mot väggen längst bak i lokalen. Själv kunde jag inte låta bli att dras in i den euforiska mosh piten framför scenen där alla tycktes kunna varje ord som sjöngs och turades om att dyka från scenen. Det var tre år sedan och innan jag kunde kalla personerna i Håll Det Äkta för mina vänner.

När jag nu träffar dem på ett café i centrala Umeå är stämningen familjär och lättsam. Mycket har hänt på tre år och det har inte varit helt enkelt att boka in en tid som passar för alla. Stefan (Holmgren, basist) har dessutom missuppfattat och saknas då han istället är på snickeriet och jobbar. Jakob (Arevärn, gitarr) har bunkrat upp med en rejäl frukost, Sebastian (Sahin, gitarr) går över sin intensiva husrenovering och Marc snackar om läsk till sitt Instagramkonto "Hardcore and Soda" med Per Åkerlund från delikatessbutiken Duå. Det är en splittrad skara men när bandet kommer på tal är det full fokus.
– Det var jag och Sebbe som startade bandet, hösten 2009 tror jag att det var. Vi hade känt varandra länge, sedan gymnasiet, och snabbt från det att vi började lira så spelade vi in demon "Tjallare Blir Skallade", säger Marc.
– Jag vet faktiskt inte varför det blev hardcore. Jag med mina bylsiga byxor lyssnade ju knappt på hardcore och hade ju ingen koll på det viset som du har, säger Sebastian.
– Det blir alltid hardcore, replikerar Marc.
Resten av bandet föll också snabbt på plats. Jakob, Stefan, trummisen Christoffer Öhman som senare byttes ut mot Robert Wiberg. Och även om alla inte kände varandra så klickade det direkt. Man spelade in EP:n "Västerbotten", spelningarna började komma och momentum började byggas upp.
– Vi började dundra på rätt bra och kände att vi tillsammans med andra band som Lesra och Forever Young var en del av återuppvaknandet av klassisk Umeå-hardcore, säger Marc.

Den raka och hårda EP:n "De Få & De Stolta" släpptes i slutet av 2010 med den började dörrar öppnas. Spelningarna blev fler och spred sig över landet och uppskattningen för bandets musik skenade.
– Det var få som lät som oss, säger Jakob och får medhåll av Marc.
– Hardcore på svenska blir lätt ganska punkig men vi sjöng på svenska och hade det där klassiska 90-talshardcore-soundet och det tror jag många uppskattade.
Trots framgångarna så bestämde sig bandet kort därefter att dra i handbromsen. Marc flyttade till Norge en period och nästan två år var Håll Det Äkta vilande. Men intresset för bandet svalnade aldrig.
– Det har som alltid skött sig bra själv. Även om vi har tagit pauser och att vi bor här uppe där vi inte har samma förutsättningar som till exempel band i Stockholm som har närheten till så mycket så har det ändå tickat på, säger Jakob.
– Bandet är som en surdeg man har i kylen. Man tittar till det ibland, låter det gotta till sig. Kanske kastar man in en näve nötter efter ett tag och så blir det bra, säger Sebastian.
Håll Det Äkta har alltid gått sin egen väg och har ingenting emot att bryta normer. Det kommer naturligt och även om det kanske kan svida i traditionalisters ögon som muttrar med händerna i fickorna att "det här är inte hardcore" så bryr de sig inte. De gör den musik de vill göra.
– Folk har kommit fram och sagt att vi låter som tidiga Refused och man ba "jamen kung!". Ni låter som Linkin Park - tack, kung! Ni låter som tidiga Papa Roach – kung!!, säger Sebastian.
Tydligt blev det när bandet, efter återkomsten med "Svensk Underjord", släppte EP:n "Sabotage" 2014 där man bland annat blandade in fioler, jojk, gäster i form av rapparen Cleo och folkmusikern Sofia Jannok.
– Mycket handlar det om att Umeås musikscen, oavsett genre, är väldigt tight och alla inspirerar varandra, säger Jakob.
– Sedan är ju inte "Sabotage" en vattendelare som tillexempel Refuseds "The Shape Of Punk To Come" var. Det är fortfarande rak hardcore men med lite småkryddor. Kanske gick jag loss lite väl mycket med mellangrejer så här i efterhand. Det är typ 10 minuter mellangrejer och åtta minuter musik. Men det är kul, säger Marc.
– Och det ska sägas att om någon har provocerats och slutat lyssna så har det alltid tillkommit nya fans. Så det har alltid jämnat ut sig, säger Sebastian.

"Sabotage" hyllades av kritiker och många fans såg fram emot en turné och bandet själva hade planer på att spela utanför landets gränser. Men fick det fina flytet sig då en törn. Trummis-Robban bröt armen och hoppade därefter av bandet vilket betydde att turnérandet uteblev. I stället lades krutet på att spela in bandets första album. Ett album som spelades in i Trollhättan hos Fredrik Forsberg (I Am Hunger) förra våren och som för första gången innehöll sång på engelska.
– Vi hade bestämt att vi ville ut och turnéra i Europa och att vi då skulle tjäna på att köra på engelska. Att det skulle bli mer lättillgängligt, säger Marc.
Inspelningen gick bra och plattan var snabbt färdigställd. Sommarsläppet pushades hårt, två spår släpptes och en Europaturné bokades in med hadrcorebandet Iron från Malmö. Men saker och ting gick därefter inte som planerat. Marc tog en paus och flyttade till Stockholm och Stefan fick på grund av en ökad jobbörda meddela att han inte kunde följa med på Eurpoaturnén.
– Jag och Jacke funderade ett tag på att åka ändå. Men vi och Marc har alla tidigare varit ute och turnérat med First Blood (amerikanskt hardcoreband) och även om det var svinkul så känner vi till känslan av att vara en del av ett ihopplock. Det känns inte rätt och det gjorde det in i somras heller. Så då fick det vara, säger Sebastian.
Den nya osäkra situationen gjorde också att albumet lades på is tillsammans med bandet. Sedan dess har man i lugn och ro diskuterat Håll Det Äktas framtid och nu ett år senare har man kommit till det gemensamma beslutet att lägga ner bandet. Men för att sluta på topp så har man också bestämt sig för att släppa albumet som har fått namnet "Soul Cracks The Gold".
– Den här LP:n är absolut det bästa vi har gjort. Även om vi inte kan turnéra på den så är den för bra för att bara låta ligga, säger Marc och får medhåll av de andra.
– Så har vi verkligen känt vid varje släpp vi har gjort, vilket har varit viktigt. Hade vi inte känt så nu du kunde vi lika gärna ha låtit bli att släppa den, säger Jakob.

"Soul Cracks The Gold" är en temaskiva om, som Marc beskriver det, att bli frisk i huvudet. Berättat genom egyptisk symbolspråk. Nytt möter uråldrigt. Musiken beskrivs som en rak och hård hardcore med influenser av bland annat new metal och California-punk. Mycket jobb har även lagts ner på den fysiska LP:n med storartat omslag, affisch och vit genomskinlig vinyl med blodsplatter som ger känslan av ett blodsprängt öga. Utöver det kommer det även att släppas merch, allt skapat av Marc.
– Det är en otrolig lyx att ha en konstnär i bandet och det känns väldigt bra att verkligen allt kommer från oss. Vi vill att LP:n ska komma med ett mervärde, säger Sebastian.
Det lyser om trion när de pratar om det kommande albumet som planeras att släppas i slutet av maj alternativt i början av juni. Men beslutet att lägga ner bandet känns ändå rätt och att få sluta på topp, som de beskriver det, gör saken lättare.
– Man är otroligt tacksam för allt som den här resan har gett en. Jag menar, det här lilla skitbandet har fått spela med storheter som Converge, Trapped Under Ice, Bane och man har fått lära känna så otroligt många härliga personer som man aldrig hade träffat annars. Och kicken man har fått av att stå på scenen är obeskrivlig, säger Sebastian som snabbt hakas på av Marc.
– Det är en kick man inte kan få någon annanstans. Man är väldigt tacksam. Hardcorescenen är unik, alla håller varandra om ryggen, det finns ingen hierarki utan alla är lika värda. Det är fantastiskt.
Även om beslutet om nedläggningen är tagen så är spiken i Häll Det Äktas kista inte helt nedslagen. Inte ännu.
– Förhoppningsvis blir det en sista tillställning för att fira skivan och för att fira av oss. Men vad, hur och när det eventuellt skulle äga rum vet vi inte. Vi lämnar det öppet, säger Jakob.
Öppet lämnar de även en eventuell återförening i framtiden.
– Så länge vi inte har hunnit blir gamla. Hardcoreband som återförenas och gör gubbturné är fan det värsta jag vet, säger Marc.
– Nu måste du göra en avslutning där du bakar in HÖLL Det Äkta, säger Sebastian när vi alla reser oss från fikabordet.
Det är frestande. Men jag står emot och nöjer mig med att tacka för musiken.
Daniel Brännlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.