Portman bär upp segt porträtt

Recension av filmen Jackie som har premiär i dag, 3 februari.

Bio
Jackie
Regi: Pablo Larrín
I rollerna: Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig mfl.
Betygsfglar3

Kanske behöver man bara se filmaffischen för att förstå att Natalie Portman är Oscarsnominerad för sitt porträtt av Jacqueline Kennedy Onassis. Ensam i en röd 1960-tals dräkt, omgiven av en lika röd bakgrund, undviker hon med tydlig medvetenhet att titta rakt in i kameran – och det är också näst intill en enmansföreställning Portman bjuder på i biosalongen. Tyvärr är Pablo Larraíns film inte lika mäktig som affischen.
Vi får följa presidentsfrun i samband med, och efter mordet, på hennes make John F Kennedy i två parallella spår. Själva ramberättelsen är en intervjusituation där en reporter försöker komma Jackie in på livet och förmå henne att måla sin upplevelse av mordet i känslor. Samtidigt inflikas klipp från själva händelseutvecklingen ur hennes perspektiv. Det är en del starka scener, som när hon efteråt försöker torka bort blodet från sitt eget ansikte utan att riktigt lyckas och hur hon fortfarande bär den blodstänkta rosa Chaneldräkten när Lyndon B Johnson svär presidenteden i Air force one.

Det mesta känns dock som fiktion även om man då och då känner igen sekvenser från dokumentära bilder. Bäst är förstås att släppa alla förhoppningar om att få veta vad som verkligen hände och acceptera att det här rör sig om en hel del gissningar kring vad som pågick i huvudet hos Jackie Kennedy under den här traumatiska händelsen. Det är en tolkning av en person, helt enkelt, och kanske inte en jätteintressant sådan även om det är ett väl genomfört hantverk. Hur hon gick till väga och vilka funderingar hon hade kring JFK:s begravning är inte alls fängslande. Tyvärr.
Vid sidan om begravningsbestyren handlar filmen mycket om sorg och för att vi inte ska missa det på något sätt dånar den dramatiska musiken till tårfyllda bilder. Det är svårt att inte notera musiken (kanske är det därför även den är Oscarsnominerad) som ofta tar över hela scener och tenderar att bli störande.

I sina bästa stunder är ”Jackie” en påminnelse om att vi är alla människor och att även den till synes mest samlade ikon i grunden förmodligen var en ganska vanlig kvinna med rädslor, bitterhet, mod och styrkor.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.