En grym Star Wars-saga

Recension på biofilmen "Rogue One: A Star Wars Story" har premiär i veckan. 

 

Bio
Rogue One: A Star Wars Story
Regi: Gareth Edwards
I rollerna: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn m fl.

 

När nyheten kom var jag kraftigt emot "Rogue One". Ett tröttsamt försök att mjölka pengar ut Star Wars nystart i och med "The Force Awakens", tänkte jag. Men i takt med att det kom snygga trailers började jag att mjukna och nu när jag har sett "Rogue One" känns den självklar.

"Rogue One" är en klassisk Star Wars-saga men ändå inte. Alla ingredienser är på plats men tonen skiljer sig kraftigt. "Rogue One" är snygg men långt ifrån storslagen och det finns inte mycket utrymme för lekfullhet och charm. Visst är det roligt ibland, roboten K-2SO underhåller men han gör det torrt och sarkastiskt. Det här är en allvarsam historia om hur rebellerna kom att få tag på ritningarna till Dödsstjärnan. 

Filmens hjälte är Jyn Erso, bra spelad av Felicity Jones, var far motvilligt och under tragiska former tillfångatas av Imperiet för att hjälpa till att bygga Dödsstjärnan. Ben Mendelsohn är lysande som skurken ansvarig för bygget. Tillsammans med en brokig skara hjältar tar sig Jyn Erso lite motvilligt på sig att leta reda på ritningarna på grund av sitt familjeband och vad som följer är inte muntert. Filmens inledning borträknad är "Rogue One" en krigsfilm med allt vad det innebär. Det är grymt, smutsigt och våldsamt och det är med den "lilla människan" i fokus. De osjungna hjältarna långt ifrån alla jediriddare och kungligheter. 

Visst, rent berättartekniskt är det väldigt styltigt emellanåt vilket också kan sägas om dialogen. Men det har man överseende med, mycket tack vare filmens sista frenetiska tredjedel som knappt lämnar utrymme att andas. Hur man syr ihop slutet med "A New Hope" är också väldigt tillfredställande.

Darth Vader då? Jo han är med. Inte många minuter men det är mäktiga minuter.

Daniel Brännlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.