Spelet runt omkring alla sporter

Sportkrönika i Umeå tidning vecka 34.

När började snacket runtomkring sportsliga prestationer få mer uppmärksamhet än prestationen i sig? För så här har det väl inte alltid varit? Inför-snack, efterspelet, vad som sägs i intervjuerna, tyckarnas åsikter, transferspekulationer, munhugg och yada, yada, yada. För den oinvigde så har du lättare att få reda på vad den ena och den andre har sagt i anslutning till exempelvis en fotbollsmatch än hur själva matchen gick. Tänk på det. Hur mycket har du inte hört eller läst om Zlatan Ibrahimovic sedan han gick till Manchester United? Hur mycket hörde du eller läste du om flytten redan innan den hade ägt rum? Det har varit omöjligt att undvika. Hur mycket av det har rört det som har skett under match? 10 procent? 20 om man ska vara generös?

Varför inte ta OS som exempel? Hur många spaltmeter har skrivits, hur mycket tv-tid och radio-tid har inte handlat om kritik mot fotbollsdamernas "tråkiga" spel, kritik från motståndare, svar från svensklägret, uttalande från någon som håller med, ytterligare replik från någon som inte gör det? Om du inte har följt OS har du mest troligt ändå tagit del av allt det där men det är inte alls säkert att du vet hur själva matcherna har gått. Kan vi bara sluta bry oss om allt sådant här trams så att det inte får samma utrymme? Jag blir trött. Så sjukt trött. Jag uppdaterar Twitter var femte minut för att se om det ryktas om någon ny spelare till Arsenal och jag hatar mig själv mer och mer för varje klick. Allt för att tyckare, skvallrare och källor nära någon i klubben tycks veta någonting. Händer det så händer det. Vi har i ärlighetens namn inte med det att göra.

En sport som har anammat spelet runt omkring till perfektion är MMA. När det kommer till kampsporter, framförallt boxning, så har det här hängt med länge. Att man hajpar matcher långt i förväg och gör show av det hela. "The Rumble In The Jungle" till exempel. Men i dag tas det längre. I helgen såg jag returmatchen mellan Conor McGregor och Nate Diaz, kanske den största matchen i MMA-historien. De har hatat varandra, slagits på invägningar, kastat flaskor på varandra under intervjuer och spytt sådan galla i pressen om detta hatmöte sedan första matchen skulle äga rum i mars från till den andra i helgen. Visst, de kanske inte är bästisar men efter matchen så var det skratt, kramar och respekt. Det genuina hatet och bråken är bara del av showen och vi gottar oss i det. Hejdlöst. Varför? När slutade sport bara vara sport?
Daniel Brännlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.