Du missar glädje och oändligt lidande

Sportkrönika i Umeå tidning vecka 33.

Det är egentligen enkelt. Om du inte är en idrottssupporter så lever du ditt liv med ett känslosvall i längden av en abborre i stället för en gammelgädda. Det finns ett bra filmcitat som jag så ofta återkommer till i den här frågan och det är från filmen "V för Vendetta". Det lyder så här: "If you see what I see, if you feel as I feel, and if you would seek as I seek...then I ask you to stand beside me". Få gånger blir man så påmind om hur mycket något så banalt som en fotbollsmatch kan påverka en hel nation och en ensam individ som vid ett mästerskap i fotboll. Under sommarens europamästerskap skedde det värsta som kan hända för en supporter när Sverige spelade ut Wales inför EM, nämligen att hoppets eld tog fart.

Det gick bara någon vecka så var verkligheten ikapp oss och lidandet kom till oss. Just där någonstans lever man som supporter. Världen utanför sport, som vevar bort idrottens betydelse för samhället, försöker ofta förminska oss som lider, våndas och känner för ett idrottslag, en idrottare eller en sport. Att vi är larviga som engagerar oss i något som man själv knappt kan påverka, något som bara är en sport. Men de har så fel. Det finns saker i världen som kan få oss att känna oro, ångest, lidande likväl som det finns saker som kan få oss att le, skratta och njuta. Men vårt normala känslosvall är som oftast inte allt för varierat. Tänk efter nu. Hur ofta i livet får du ansluta dig till tusentals, ja ibland miljontals, människor som känner samma som dig, som hoppas på samma sak som dig och som får dig att ställa dig upp och skrika i eufori. Tänk efter. Hur ofta i sammanhang utanför idrott ställer du dig upp och skriker av glädje, av triumf. Den känslan, att få göra det i grupp är något vi ska hålla fast vid, den samlar samman den kraft vi alla har inom oss att få vara en del av ett större sammanhang. Det är något som kastar oss mellan hopp och förtvivlan på ett sätt som få andra saker har kraft att göra.

Är du liksom jag en person som så gärna lever med lidandet av att vara en supporter bara för att konstant få drömma om den episka dagen av triumf. Då står vi där, känner likadant, ser samma sak och söker samma sak. Vi är en del av något större än oss själva och vi får leva med känsloyttringar som för andra är en raritet. Vi lever i ett känslosvall med längd av en gammelgädda i stället för en liten abborre.
Lars Lindberg
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.