Slutet är nära – au revoir

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 5.


Allt började med en liten krönika. Jag hade hankat mig fram genom tio eftergymnasiala år av en imponerande inkonsekvent professionell tillvaro och i mitt förvirrade cv trängdes titlar som servitör, markarbetare, restaurangchef, ungdomsledare, butikschef, modell, rivningsjobbare, bartender, brand manager, barista, säljassistent, entrévärd, bowlinghallsbiträde, brandman, diskplockare, telefonsäljare, kundtjänstmedarbetare, eventarrangör, resande säljare och telecom-krängare – allt med en sak gemensamt: Jag var inte särskilt bra på det.
Så när chansen att prova på skrivande för en lokal nöjestidning dök upp gjorde jag som alltid – jag testade.

Som jag blev biten. Det visade sig att all den halvhjärtade och till synes obrukliga kunskap jag ofrivilligt tillskansat mig över ett rastlöst decennium och via ett 30-tal arbetsgivare faktiskt blev en tillgång under journaliststudier och jobb på diverse redaktioner. Det var BRA att kunna litegrann om ganska mycket. Sedan några år är jag reklamare, och gräver också nu dagligen i gamla erfarenheter när jag ska försöka trolla fram engagerande kommunikation vare sig det gäller frontlastare, gympaskor, kranvatten eller kulturevenemang.

Genom dessa tio år som professionell skribent har mina små kåserier varit ett andningshål, en frizon där jag utan hänsyn till personlig integritet – och med varierad framgång – levererat högst subjektiva anekdoter om allt från skärgårdsfester till föräldramöten, Tinder-ångest och Netflix-maraton, singelliv och föräldraskap. Spalten har varit ett laboratorium och jag den galna professorn, där teser, argument och rena påhitt testats på levande försökspersoner (ni).
Nu, ganska precis ett decennium efter att jag fick se min första krönika i tryck, är det dags för en välbehövlig paus. Jag vill tacka Umeå tidning för en fantastiskt härlig tid, och framför allt tacka alla läsare som stått ut med mitt navelskådande svammel.
Så farväl, ciao, au revoir och hasta luego. Det är måhända över för denna gång, men ni har nog inte sett det sista av mig. Vare sig ni vill det eller inte.
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.