Ponny-porr och dålig research

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 40.


»Eeeh, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här«, börjar min före detta fästmö, och i den onaturligt utdragna pausen blandas bakgrundsbruset från telefonen med bilens tomgång och en orkan av fruktansvärda tankar. Är hon sjuk? Är Stella sjuk? Är JAG sjuk? Har jag slutligen fått kräftan? Nej, det borde ju jag rimligtvis fått reda på före exflickvännen om så vore fallet. Vad kan det då vara?
»Stella har tittat på ponny-porr!«, får hon till slut ur sig. Ytterligare en lång tystnad följer. Bakgrundsbrus. Hjärnbrus. »Ponny-porr?«, hör jag mig själv pipa fram, och förvånas över hur märklig min egen röst låter. »Ja alltså, du vet ju hur hon brukar kolla på barn-Youtube på paddan?«, suckar exet och nu hör jag något annat i rösten, kämpar hon mot gråten? För att hålla sig för skratt? Och ja, jag vet hur hon kollar på barn-Youtube. Det är ett konstant dåligt samvete, hur jag låter paddan agera barnvakt varje gång jag behöver plocka ur diskmaskinen, rensa garderoben eller bara ligga raklång och stirra hålögt upp i taket för att samla kraft inför nattningsprocessen. Dottern har nämligen ett närmast maniskt intresse för Youtubeklipp där andra barn öppnar nya förpackningar med färgglada My little pony’s, leker och fipplar på. En något hjärndöd underhållning kan tyckas, men knappast värre än mitt eget lobotomerade scrollande i Instagramflödet kvällarna i ända.

»Tydligen är inte den där ›barnsäkra‹ varianten så himla säker ändå, för när jag kom in satt hon och pekade på skärmen och sa ’ajajajaj’ medan en kvinna iklädd Twighlight Sparcle-outfit piskade en fastbunden farbror. Och hornet var inte där det brukar vara, om man säger som så…«.
Nu hör jag tydligt att hon kämpar för att låta odelat bekymrad, men tanken på den förnumstiga (och ärligt talat irriterande präktiga) Twighlight Sparcle som vildsint piskvevande dominatrix blir för mycket för både mig och exet, och vi brister ut i ett fullständigt olämpligt asgarv. Det är förstås fruktansvärt, vår oskyldiga lilla femåring har exponerats för något ett barn (eller kanske en vuxen, för den delen) aldrig ska behöva se.
Ändå kan vi inte sluta skratta, jag frustar, flämtar efter luft och söker desperat efter en plats att köra bilen åt sidan – just nu är jag en trafikfara.
»Ja nämen såatte, håll lite koll på paddan i helgen«, sammanfattar exet och avslutar samtalet. »Ponny-porr? Avgå, internet«, tänker jag när jag svänger in framför förskolan, öppnar grinden och slukas av ett hav av galonkläder, leriga fingrar och leende ansikten. Jag tror paddan får vila lite i helgen.
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.