Romaner födda ur verklighet

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 36.


Författaren Katarina Wennstam är trippelaktuell just nu. Hon har skrivit sin första ungdomsroman, »Flickan på Hotellet« som jag ännu inte hunnit läsa, men som fått fin kritik. Just utkommen i pocket är »Flickan och skammen« från förra året, en reportagebok om kvinnlig sexualitet, ryktesspridning och skam. Wennstam har gjort djupintervjuer med kvinnor i olika åldrar, om vad som hände när och varför de blev stämplade som »slampa« av sin omgivning. Hon varvar intervjuerna med ett axplock av de fall som nådde pressen, som våldtäkten i Bjästa när i stort sett hela orten tog förövaren i försvar, till och med efter det att han begått sin andra våldtäkt.
I USA blev händelserna i Steubenville en världsnyhet, när människor uttryckte sin sorg och bestörtning över att nu var dessa unga mäns liv förstörda. Detta efter att killarna själva spridit dokumentation av övergreppen på sociala medier. Wennstam skriver att vi är omgivna av berättelser om hur kvinnors sexualitet bör se ut, den utgår ofta från mannens sexualitet, och litteratur, film och TV fortsätter med berättandet: Allt från Strindbergs »Fröken Julie« och »Femtio nyanser av honom« av E.L. James, till »Twin Peaks« och »Game of Thrones.« En av de mest kända »slamporna« är Monica Lewinsky, som efter sin affär med president Clinton, knappt kunde lämna sitt hem. Hon gav en uppmärksammad föreläsning för något år sedan där hon berättade om hur det var att gå från en privatperson till offentligt förödmjukad över en natt. Och fortfarande talas det om detta.
Trump twittrade under sin presidentvalskampanj: »Om inte Hillary Clinton kan tillfredsställa sin man, hur kan hon då tillfredsställa hela landet?« Kontentan är att både Hillary och Monica borde skämmas.

Nyligen kom också Wennstam åttonde kriminalroman, »Gänget« som, liksom ungdomsromanen »Flickan på hotellet«, är inspirerad av verkliga händelser. I »Gänget« förs diskussionen om grupptryck, att inte våga säga nej, och den diskussionen finns att hitta i »Flickan och skammen« också. Tidigare har hon skrivit om trafficking, våldtäkt, huliganvåld och kvinnomisshandel bland annat. Tunga ämnen alltså. Wennstam är journalist i grunden och har bevittnat åtskilliga rättegångar och säger själv att alla hennes romaner är födda ur verkliga fall, och att verkligheten alltid överträffar fiktionen. Hon frossar aldrig i detaljer utan säger sig vara noga med att visa respekt för alla inblandade. Hon sa i en intervju med GP i våras att hon har en stor möjlighet att nå ut, och med det följer ett ansvar. »Sexövergrepp kan aldrig vara underhållning.«
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.