Jakten på den försvunna idén

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 24.


Nattdimman ligger tät över taken, och endast krönikören är vaken (för han har inga idéer och snart är det deadline). Att skjuta upp saker – prokrastinera som det heter med ett finare ord – till sista sekunden har alltid varit en paradgren för mig. Med kniven mot strupen brukar jag i jobbsammanhang lyckas leverera något till slut. Men nu vete sjutton. Här sitter jag, med trötta ögon och trötta hjärnceller, och stirrar in i en tom skärm och tänker på den där bilden där Sherlock-skådisen Benedict Cumberbacth uppfordrande säger YOU SHOULD BE WRITING. Ja, Sherlock, ja, men om vad?
Något lustigt om att hela Umeå är en byggarbetsplats kanske? Nej, just ja, det har jag redan skrivit om flera gånger. Det vingliga mellanstadiespråket i Lennart Holmlunds blogg? Gjort. Ett förbjudet sommar-rave nere vid älven? Blir en repris. Halvårslista med de bästa skivorna som släppts hittills under 2017? Booooring eftersom jag numera har så förutsägbar smak att jag skulle ha The xx album I See You högst upp.
Det ser mörkt ut. Jag går till bokhyllan. Borde väl kunna sno något av någon författare? Plockar ut Lars Noréns En dramatikers dagbok, som jag fick i 40-årspresent men aldrig tagit mig igenom (1 700 sidor lång BARA). Bläddrar bland de lövtunna Bibel-liknande sidorna och skummar några rätt ordinära dagboksanteckningar. Kommer på att de faktiskt blir intressanta enbart tack vare att han är en världskänd dramatiker. Och det är ju inte jag direkt.

Hittar en samlingsvolym med dikter av Kristina Lugn. Nu då? En krönika i diktform? Kan bli kul. Låna några rader från samlingen Hundstunden och sedan ta det därifrån.
"Jag är en mycket skojfrisk kvinna. Jag har inga skor som man kan gå hem i. Jag har aldrig träffat någon kropp som trivs i mina kläder. Så fort jag slår upp ögonen blir verkligheten strömlös."
Genialiskt Kristina. Men när jag tänker efter, en krönika i form av en dikt? Vilket pekoral det skulle bli.
Tur att det händer mycket i Umeå. Här kan jag hitta något. Bostaden säljer ut hyresrätter. Jag skulle kunna rasa och raljera och vinkla det åt nöjeshållet på något sätt. Men då måste jag läsa på. Och det hinner jag inte.
Det blir verkligen ingen text den här gången. Jag får med skammens rodnad på kinderna skriva ett ursäktande mejl till redaktionen på morgonen. De kanske inte blir så arga?
"Hej! Jag är ledsen, fick inte ihop någon krönika. Hoppas ni kan fylla spalten med något annat och att det inte innebär så mycket extrajobb för er. Ha en fin sommar. Vi kanske hörs i höst (om jag har några idéer då)."
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.