Stora Littfest oväntat intim

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 13.


Årets Littfest fick en sorglig start: Samtidigt som festivalen startade nåddes vi av nyheten att Torgny Lindgren avlidit. Trots det så blev årets upplaga av denna litteraturfestival den hittills mest välbesökta med 19 000 besökare på alla de olika programpunkterna. Som vanligt så lyckades arrangörerna med att hitta intressanta gäster, men också intressanta – och kanske oväntade samtalspartners, som till exempel när Martina Lowden mötte Björn Ranelid – författaren som nästan alla har en åsikt om, men som fick tillfälle att visa nya sidor i samtalet med henne.
Den mexikanska poeten Gloria Gervit har skrivit på sitt poetiska verk »Migrationer« under 40 år, men meddelade publiken att nu är den kanske snart färdigskriven. Migration är ett alltid dagsaktuellt ämne men kändes extra viktigt att få ta del av i år. Stora namn varvas med mindre kända namn under den tre dagar långa festivalen, och Susan Faludi hörde naturligtvis till den första kategorin. Trots ett fullsatt Idun, med cirka 1 200 åhörare så blev samtalet ändå intimt på något vis, kanske delvis för att hennes nya bok »Mörkrummet« är så personlig. Den handlar om relationen till fadern, som genomgick en könskorrigering och de fick en ny relation efter många år av tystnad. Samma intimitet och öppenhet uppstod i samtalet mellan Jason Diakité och Annika Norlin. Diakité har precis kommit ut med »En droppe midnatt« där han genom sin familjehistoria diskuterar rasism både ur ett historiskt perspektiv (det amerikanska slaveriet) och i nutid, i Sverige och i USA.

På Littfest handlade det också om humor och parodi. Många var författarna som hävdade att humor är ett utmärkt sätt att klara av svåra frågor, det är ett förhållningssätt som utan att ta udden av allvaret kan vara befriande. Satirikerna Carl Johan De Geer och Kent Wisti delade med sig av sina erfarenheter att göra satir i en samtid som verkar allt svårare att parodiera. Samtalsledaren Björn Wiman öppnade dessutom samtalet med att berätta om Wistis enruting som skulle publiceras i DN på söndagen: »I fredags talade Carl Johan De Geer, Kent Wisti och Björn Wiman om satir på scen på Littfest i Umeå. Det är modigt och framåt! Annars hade de kunnat ta tre vita, medelålders småfeta män från kultur-etablissemanget.«

Mitt största minne är dock mitt eget möte med kanadensiska Marnie Woodrow vars senaste roman, den vackra och inspirerande »Heyday« jag hoppas blir översatt till svenska.
Littfests enda problem är som vanligt att man måste välja bort programpunkter.
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.