Lumpen gjorde mig till man

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 12.


Försvarsmakten i Sverige har svårt att rekrytera personal, därför förväntas allmän värnplikt återinföras 2019. Prisa Gud. Nu får fler tonåringar – både killar och tjejer – äntligen chansen att bli vuxna på riktigt igen. Jag talar av egen erfarenhet. Mina 227 dagar som menig skyttesoldat på Lycksele kompani på I20 – det som nu heter Umestan fast det ligger i typ Täfteå, logiskt? – förändrade mig i grunden och om du läser vidare ska du snart få veta varför.
Scen 1: Kväll på logementet. Åtta uttråkade killar ser porrfilm och karatesparkar på sina plåtskåp samtidigt som Guns n' Roses-låten Paradise City skallrar i en trasig bergssprängare. Någon tröttnar på kampsport, stönande och sleaze-metal och kommer på något roligare: att sätta eld på ett sängöverkast. Mitt faktiskt. Och jag som hade bäddat så där fint som befälen lärt mig.
Scen 2: En kinakrog i Umeå city (alltså inte Umestan). Halva kompaniet är där för att dricka öl. Många öl. Jättemånga öl. Så många att en skyttesoldat i vardande bredvid mig plötsligt drar ner gylfen och tömmer blåsan i ett ölglas under bordet.
Scen 3: En bandvagn in the middle of nowhere. Vi letar fiktiva ryska arméer. En person som kanske inte kommer avancera jättemycket i graderna i det militära får för sig att brassa av ett pansarskott – INNE i bandvagnen. Många saker går sönder. Några trumhinnor bland annat.
Scen 4: Ännu en skog där det i övningen ska finnas låtsas-ryssar (jag tänker på Sävar 1809 för att komma i stämning). Vi kör för en gångs skull med skarp ammunition ute i det fria. Menige Fredriksson är så djävla rädd att han som avlossade pansarskottet i bandvagnen ska få för sig att börja spreja hela kompaniet med sin AK 5:a (automatkarbin som kan fyra av typ tusen skott i sekunden).
Scen 5: Vildmarken igen. Slutövning, nionde dagen ute i skogen. Vi är trötta, frusna och vill hem men spejar ändå lite slött efter pappfigurer som ska föreställa ryska soldater. Jag vill ju i alla fall få låtsas att jag osäkrar min AK 5:a, viskar spasiba god natt och skickar en tvättäkta kommunistkrigare, om än i papier maché-format, till de sälla jaktmarkerna. Men icke. När vi är som mest less berättar någon att en skyttesoldat i strid överlever i genomsnitt 14 sekunder. Aldrig känt mig så VIP. Tänk att få vara kanonmat åt Vladimir, Sergej och deras gäng – om de nu ids ta sig hit någon gång.

Ja, det var lite så det gick till när jag förvandlades från en junior till en MAN. Ta till er det alla blivande militärer. Och häng inte läpp. Det blir kul. Dessutom är chansen att ni träffar på någon riktig Kalashnikov-ryss bland tallar och granar betydligt större nu än på min tid.
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.