Dystopier säljer i Trump-eran

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 10.


Många hävdar att läsa skönlitteratur är värdefullt, inte bara för att lära sig ett språk eller för att utvidga ordförrådet. Läsandet triggar fantasin, det lär människor att förstå andra människor, det gör att läsaren får uppleva nya saker, förstå vissa tankegångar eller resonemang, se nya platser genom berättelsen och de litterära karaktärerna, och så vidare, och så vidare.
Det må vara hur det vill med den saken, men det är intressant att notera hur ett par romaner i Trump-eran börjat sälja massvis igen, trots att de har många år på nacken. Det är två romaner som kan sägas vara moderna klassiker, men som kanske mer har varit kända till namnet än för att många människor i dag faktiskt läst dem. Båda två är dystopier, det vill säga mardrömslika framtidsskildringar.
Den första är George Orwells »1984«, publicerad efter andra världskriget, 1949. Där finns Sanningsministeriet som omtolkar händelser för att visa att Partiet vet bäst och kan allt. Nu, i post-Sovjettider, kan läsaren i stället lätt känna igen Trumpkabinettet. Förutom Trump själv som alltid vet bäst ingår bland andra hans närmsta politiska rådgivare Kellyanne Conway och Vita Husets presschef Sean Spicer i Sanningsministeriet. De blir gång efter annan avslöjade med lögner, men allt rinner av dem som vatten på gäss. I skrivande stund har det just blivit känt att Trump har portat vissa media från en presskonferens, och inbjudna var enbart de som stödjer honom. En journalist på »The New Yorker« skrev nyligen att han helt omvärderat »1984« efter Trump blev president.

Den andra romanen är Margaret Atwoods »Tjänstekvinnans berättelse« från 1985. Den utspelar sig till och med i USA. Den är högaktuell delvis för att en ny filmatiserad version kommer under våren med Elisabeth Moss i huvudrollen, men också för att kvinnors rättigheter återigen ifrågasätts och begränsas. Berättelsen handlar om ett totalitärt samhälle där, eftersom fri abort gjort att det inte föds tillräckligt med barn, kvinnor som har »reproduktiva äggstockar« »rekryteras« för att helt enkelt föda barn. De är i själva verket slavar i samhället utan mänskliga rättigheter, de förlorar till och med sina namn. Vi är många som sett bilden av Trump, omgiven av män, där han just beslutat att inte längre ge federalt stöd till organisationer som stödjer abort. Det som drabbas av detta är bara kvinnor.
Så utan att överdriva skönlitteraturens betydelse så är det tydligt att den kan hjälpa till att sätta ord på en väldigt aktuell oro.
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.