En inspirerande läsupplevelse

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 50.

Vi är många som lyssnar på poddar nuförtiden. Det verkar finnas en podd för varje intresse, för varje humör och för varje dag i veckan. En favorit jag har är Creepypodden, en podd av och med journalisten Jack Werner där han berättar om det som går under namnet Creepypasta. Ordet är en variant på ”copypasta” – när man kopierar något från en sida på internet och för det vidare. Creepypasta är alltså, som ordet antyder, något som är skrämmande, och som sprids. Det blir en vandringssägen, något som folklivsforskaren Bengt af Klintberg ägnat mycket tid åt, och som resulterat i den numera klassiska boken ”Råttan i pizzan”, bland annat. Och nu finns också Creepypasta i bokform, med ett förord som lämpligt nog är skrivet av just af Klintberg.

I boken berättar Jack Werner om ett antal utvalda vandringssägner. Historierna sig är lika intressanta (och kusliga som spökhistorier ska vara) som att läsa om sättet de sprids på, och hur människor berättar om dem. Det är kort och gott en berättarglädje det handlar om. I ett avsnitt berättas det om vad som händer när programmerare upptäcker att spelvärlden de just skapat börjar få eget liv. När programmeraren vaknar på morgonen, så har det tillkommit detaljer och varelser som hen inte själv gjort. Werner förklarar fenomenet på flera sätt. Dels är en spelvärld så enorm och spelaren ser bara en bit i taget; vem vet vad som finns bakom hörnet? Det i sig triggar igång fantasin. Dels är det tydligt var vi ser spöken nuförtiden, det är inte i lika hög grad under sängen, i garderoben eller i skogen, utan där många människor spenderar stor tid; i den digitala världen. Men dels också för att det finns en rädsla inför tekniken i sig. Kan den bli intelligentare än människan? Vad kan hända då? Har människan skapat något som inte går att kontrollera? Det är en klassisk fråga.

Jack Werners ”Creepypasta” startar många funderingar hos mig som läsare. Det är en läsupplevelse som är inspirerande, det finns ett gediget och genuint intresse hos författaren för mediet, för berättarkonsten och för samtida folklivsforskning. Som han själv skriver: ”Historien visar […] på hur orörda marker vi än hamnar, alltid kommer söka fotspår vi tycker oss känna igen. Hur varje pixel kan utvecklas i en saga, en dröm, ett möte med andra sidan. Hur djupt mänskliga vi är.” Läs den i jul.
Katarina Gregersdotter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.