Så flyger vi på apornas planet

Nöjeskrönika i Umeå tidning vecka 15.


Det senaste halvåret har jag, av både glädjande och tragiska anledningar bland mina nära och kära, flugit en hel del. Och jag konstaterar varje gång att SJ:s reklamfilmsklassiker från 1980-talet där flygresenärerna beter sig som apor fortfarande är träffsäker. För dig som inte vet vilken film jag menar så gestaltar den humoristiskt hur det kan se ut när planet landat och alla ska av. I filmen tonsätts de kaotiska situationer som då ofta uppstår – många gör allt för att snabbt ta sig förbi sina medpassagerare och nå mittgången – med 1960-talslåten Theme From (The Monkees) där refrängen går: »Hey, hey, we are the Monkees, and people say we monkey around.« Det är svårt att inte skratta igenkännande.

Ett annat besynnerligt beteende bland flygresenärer är viljan att stånga sig fram först i kön när det är dags för boarding av planet. När flygbolagspersonen ropar i sin mikrofon att det är dags att kliva på är det som om gaten förvandlas till en löparbana och startskottet precis avlossats. Folk kastar sig med brinnande blickar upp från startblocken och spurtar fram mot gaten, som vore de inställda på att vinna en tävling och slå rekord. Inte sällan samtidigt som de med en hård kabinväska bryskt knuffar till andra som väntar på planet.
Varje gång jag ser denna primitiva scen känner jag för att stilla räcka upp handen och säga: »Hej, hallå, alla har platser på planet. Känn lugnet.«
Inne i planet är allt sövande monotont. Säkerhetsinstruktionerna, kabinpersonalens meddelande om att nu kommer de med vagnen med mat, nu plockar de bort skräp och pilotens pliktskyldiga rapport om väder och vind och att snart är vi framme. Det finns något tryggt med det där förstås och om inte annat är det en bra motvikt till hur de flesta rusar in och ut ur planet. Jag är konstigt nog – nojig för mycket annat så borde ha anlag – inte flygrädd. I alla fall inte i Sverige på stora plan. När min dotter vid start och landning kramar min hand och ser lite ängslig ut säger jag: »Det händer aldrig några flygolyckor, det är mycket farligare att åka bil.«

Senast vi flög läste jag faktiskt en thriller, bladvändaren Före fallet, som handlar om en flygolycka. Planet störtade inte för det. Risken att skada sig var betydligt större när vi skulle ta oss ut i mittgången i planet på Umeå flygplats sedan Fasten your seatbelts-skylten i taket släckts. Faderligt gick jag ut först i mittgången för att göra plats åt min dotter, när en medelålders kvinna med stirrig blick krockade in i mig. Jag gav henne en mörk blick och en bekant fras dök upp i huvudet: »Hey, hey, we are the Monkees, and people say we monkey around.«
Nils Fredriksson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.