Passa dig för danspolisen

Livsstilskrönika i Umeå tidning vecka 15.


»Klockan 10.00 ska jag med en kollega på polisförhör om misstanke om brott mot lagen om danstillstånd.« Det är en gammal klasskompis, som i dag driver en av Norrlands största restauranger och nattklubb, som i ett Facebookinlägg uttrycker sin frustration över en lag som de allra flesta tycks enats om är fullständigt meningslös.
En fullt begriplig irritation – som naturligtvis ledde till att jag ägnade lejonparten av arbetsdagen åt att photoshoppa in hans ansikte i gamla förbrytarfoton samt förvanskade ikoniska bilder från anti-Trump-marscher där tiotusentals rasande människor nu plötsligt kämpade för denne lokale Umeåkrögares frihet. Dessa portionerades sedan ut i den ständigt växande kommentarstråden, till glädje för just ingen alls.

Men förutom att ge mig anledning att gravt missköta mina ordinarie arbetsuppgifter väckte händelsen en del frågor hos mig: Blev det inte danstillståndet avskaffat för en tid sedan? Och vad kan det ursprungligen ha funnits för rimligt bakomliggande resonemang att straffa krögare som utan korrekt dokumentation tillåter gäster att röra sig rytmiskt till musik? Svaret på fråga 1 är blott en googling bort. Torsdagen den 14 april 2016 röstade mycket riktigt ett enhälligt justitieutskott igenom motionen om att avskaffa danstillståndet i Sverige. Ansvaret för att genomföra lagändringen ligger hos regeringen, »åtminstone till 1 januari nästa år borde gå, så att vi får dansa på nyårsafton«, uttryckte en hoppfull Mathias Sundin (L) efter den historiska segern. Nu blev inte så fallet, lagförslaget svävar fortfarande i limbo. Fråga 2 är snårigare, men det verkar i första hand ha varit polis och räddningstjänst som efterfrågat sätt att klämma åt dessa dansfrämjande dilettanter. »Det fyller ett syfte – att polisen ska veta vad som pågår i samhället. Det är bra att veta om det är större tillställningar med mycket folk i rörelse, och man kan räkna med berusade personer«, menade Lars Ljunggren, inspektör vid Gävleborgspolisen i en intervju med SVT i april 2016.

För er som, precis som jag, önskar upprätthålla en viss bad boy-image men är lite för försiktiga för att ägna er åt tung kriminell verksamhet går det alltså fortsättningsvis utmärkt att ta några snabba shottis-steg i väntan på fredagscapricciosan hos din lokale pizzabagare. Och medan du bryskt avvisas sträcker du en darrande näve mot taket och mässar: »Golare har inga polare, dans är livet!«
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.