I helgen blir jag gendish

Livsstilskrönika i Umeå tidning vecka 13.


Det har hänt fler gånger än jag önskar erkänna, och det börjar alltid på samma vis. Någon intet ont anande stackare har lagt in valfri låt från Botkyrkabördiga Latin Kings på middagsfestens Spotify-playlist, och snabbare än du hinner säga »gendish« (betyder ungefär »full«) så är jag igång, greppar hotfullt min imaginära tabanja (pistol), och mitt – tidigare närmast parodiskt utbredda – Umemål är plötsligt utbytt mot Rinkebysvenskans spansk-turkisk-persisk-finsk-somaliska förortsslanghybrid.
Vanligtvis jag gör våld på sommarklassikern »Fint Väder«, en favorit från Latin Kings debutalbum »Välkommen till Förorten« utgivet 1994. »Jag spruta vatten i hans ögon, och gav han en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger och slutligen: En vänster – sen fortsatte jag njuta av min semester. De va fint väääääädeeeeeer ...«, vrålar jag och gestikulerar yvigt. Storögt stirrar mina välordnade medelklassvänner på mig över rödvinsglasen, och tycks ha svårt att veta hur de ska reagera.

Jag är naturligtvis fullt medveten om hur tramsigt det framstår – jag utstrålar ju ungefär lika mycket genuin street cred som Tobbe Trollkarl. Att det dessutom rör sig svindlande nära kulturell appropriering, och om inte annat kan uppfattas som en drift med hela den svenska rap-genren gör det ju inte bättre. Inget kunde dock vara längre från sanningen – jag älskar nämligen »Välkommen till förorten«. Trots att jag 1994 aldrig hade satt min fot i Norra B, kom från ett provocerande tryggt radhuskvarter, och under mitt då 13-åriga liv aldrig varit närmare en »tabanja« än att jag hjälpt min pappa olja älgstudsaren inför höstens storviltsjakt, så träffade varje rad från Latin Kings förortspoesi mitt i hjärtat. Det finns troligtvis inget album jag lyssnat så många gånger, med sådan intensiv inlevelse, som »Välkommen till förorten«. Sedan dess har massor av bra hiphop på svenska – inte minst från våra lokala Random Bastards – kommit fram, men inget som bitit sig fast hos mig som pionjärerna i Latin Kings.

Inte förrän jag första gången hörde Erik Lundin i alla fall. Ibrahima Erik Lundin Banda var tidigare verksam under artistnamnet Eboi, men slog på allvar igenom 2015 med låten »Annie Lööf« och debut-EP:n »Suedi«. Ännu en gång var jag biten. På lördag, klockan 01.00, äntrar han Umeå Open-scenen i Vävens Black Box. Då är jag och min obefintliga street cred redan på plats, beväpnad med luft-tabanja och allt.
Jonas Pekkari
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.