Att hitta balans i livet har blivit en kollektiv kamp

Inledare i Umeå tidning vecka 43.


En bekant till mig hade klickat i på Facebook att hon var intresserad av ett kommande evenemang. Detta dyker då upp i mitt flöde och jag noterar att det är 4 012 andra som också är intresserade av samma evenemang. Över 300 har meddelat att de kommer.
Är det en ny matfestival? Har Melodifestivalen en delfinal i Umeå? Är det hockeyderby eller kommer ett företag att dela ut dyra gratisgrejer?
Nej.
Det 4 012 personer i Umeåområdet är intresserade av är att personal från Stressrehabiliteringen gästar Väven under Psykeveckan och föreläser under rubriken »Utmattningssyndrom – tillbaka till ett bättre mående och arbete«. De ska prata om vilka tidiga signaler som finns och vikten av att skapa god balans i livet samt återhämtning.
Naturligtvis är det toppen att många vill ta del av den viktiga kunskap som byggts upp vid Stressrehabiliteringen under de 15 år som den funnits i Umeå, men samtidigt vill jag bara skrika rakt ut. Nu måste ju någonting förändras i grunden snart. Det är inte riktigt rimligt att den här typen av föreläsningar börjar locka storpublik.
Det är också helt oacceptabelt att en så stor grupp i samhället är sjukskrivna för utmattning och att ett mörkertal famlar efter psykologiska verktyg för att försöka klara av vardagen. Ja, och det är främst kvinnor som drabbas förstås och vi ser att det kryper allt lägre ned i åldrarna (titta gärna på dokumentärserien »We can’t do it« på SVT och skrikgrina). Det här håller inte på att försvinna.

För drygt en månad sedan skrev neuropsykologen Agneta Sandström en fantastisk krönika i tidskriften Bang, där hon bland annat skriver om varför kvinnors villkor i arbetslivet och i samhället måste förändras och formulerar även följande: »Alla människor har perioder i sitt liv då det är svårt att sova. Det är helt normalt och också ofarligt. Om sömnproblemen blir kroniska, om oron inte tar slut eller minnet försvinner borde alla som drabbas av detta dra i handbromsen och säga stopp. Men vi måste dra i handbromsen kollektivt.«
Det är just det där – att kollektivt dra i handbromsen – som måste ske tror jag. Frågan är bara hur vi gör det?

I veckans nummer av Umeå Tidning kan du läsa en intervju med Stressrehabs avdelningschef Katarina Steinholtz. Du kan också läsa om 44-åriga Maria H. Oppman som drabbades av utmattning för ett par år sedan.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.