Så blev det kul att springa

Inledare i Umeå tidning vecka 40.


Utanför ett par låsta toaletter bildas en oformlig kö av loppdeltagare som vill kissa innan startskottet går. En äldre man vänder sig till en annan man med en lång utläggning om varför det inte kommer att gå så bra för honom att springa. Han har ont lite här och där och kommer inte att kunna rå för om han hamnar bland de sista över mållinjen. »Jag får väl springa med tjejerna där bak«, skrattfrustar han så att alla kan höra.
Min kvinnliga släkting knyter näven i vindjacksfickan och ser till att springa om gubben det första hon gör och därefter skapa god marginal. Jag springer också förbi, men tycker nästan synd om honom. Det är ju sorgligt att en människa som levt så pass länge känner ett behov av att ursäkta sig och samtidigt trycka ned andra för att opåkallat försvara sitt eget deltagande. Han har förmodligen även problem med sin motivation när det gäller löpning och det i sig skapar negativa vibbar ända ner i benen. Han har inte klart för sig varför han är där överhuvudtaget, det blir en litenhet.

Jag har intresserat mig för just motivation när det gäller träning, eftersom det visade sig vara den nyckel jag själv behövde för att äntligen lyckas göra löpning till en del av min vardag – rätt motivation.
I stället för att piska ut mig själv på något som mest liknade en straffrunda, med tankar om kropp och vikt, började jag fokusera på andra effekter av löpträning än utseendemässiga – närmare bestämt vad det kan göra för hjärnan. Forskning har visat att blodflödet till hjärnan ökar direkt när man rör på sig och på längre sikt gör det så att nybildning av celler i hjärnan påskyndas, framför allt i hippocampus som spelar stor roll för minnet. Kopplingarna mellan olika delar i hjärnan förstärks och det gör att man blir mer effektiv i huvudet. Det finns mycket som tyder på att man blir smartare och mer kreativ, men även att löpning ger ett ökat skydd mot stress och ångest. För att uppnå dessa förbättringar måste man springa minst två, tre gånger i veckan och minst en halvtimme åt gången.
Jag har slukat artiklar om detta och givetvis läst boken »Hjärnstark« av psykiatrikern Anders Hansen. Det är väl inte varje dag man låter forskningsresultat beröra en på djupet, men detta att hjärnan är det organ som stärks mest av träning har gett mig motivation – rätt motivation.

Så när jag står där utanför toaletten innan löpartävlingen vet jag, precis som gubben, att jag kommer att komma i mål bland de sista. Skillnaden är att för mig spelar det ingen roll, jag inte är där för att ursäkta mig eller trycka ned andra. Jag är där för att det äntligen blivit kul att springa. Och att anmäla sig till ett lopp är en gammal välbeprövad drivkraft.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.