Jag måste ingenting och det är så himla befriande

Inledare i Umeå tidning vecka 39.


I helgen firade vi en väns födelsedag på ett sätt det anstår en 28-årig kvinna: Vi drog till luftlandet Stora hopp och skoj. Efter en trevande start härjade vi snart runt bland de andra, 20 år yngre, besökarna tills att vi fick en hoppborg att kollapsa. Då åkte vi därifrån för att i stället uppträda civiliserat på stan under kvällen och natten.
Dagen därpå vaknade jag upp till en bild jag fått skickat till mobilen på två vänners helt nyfödda barn. Efter att ha torkat en glädjetår ur ögonvrån konstaterade jag att kontrasten mellan våra lördagar var stark. Urstark.

Nu kanske någon tror att jag ska ha en utläggning om stressen över att måsta växa upp »på riktigt« eller att min biologiska klockar som tickar allt ljudligare. I så fall gör jag nog er besvikna. Jag upplever snarare att jag befinner mig i en ålder – snart 30-åldern – där jag kan vila i att det går att leva sitt liv på så många olika sätt. Det är inte längre som när jag och mina jämnåriga var 10 och alla var tvungna att gå mellanstadiet, tricksa med Dracco-jojos på rasterna och lägga sig tidigt fast en inte ens var trött.
Eller som när jag var 15 och det var skitviktigt att ha toppbetyg för att ta sig in på sin gymnasieutbildning, fastän samhälls som jag sedan valde bara krävde godkänt i svenska, engelska och matte för att bli antagen.
För att inte tala om hur obligatoriskt det kändes att som 19-åring ta studenten i en vit klänning och sedan plugga vidare på universitetet, dra till USA för att jobba som au pair eller backpacka i Asien för att hitta sig själv. Såhär i efterhand kan jag tänka att jag borde haft en svart kostym på studenten eftersom det var svinkallt den dagen och att min studiemotivation kanske mått bra av att vänta med högskolan ett år eller två.

Numera måste jag ingenting, utan ser i stället en tjusning i att jag och personer i min närhet lever våra liv på våra egna sätt. Men visst är jag också tacksam över att ha vänner som har samma barnsliga sinnelag som jag har.
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.