En studie i vad jag egentligen borde bry mig om

Inledare i Umeå tidning vecka 33.


I mitt kök hänger en inramad print av Umeåkonstnären Karin »Karins konstgrepp« Jansson. »Var besvärlig ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.« står det på tavlan. När jag köpte den för några år sedan var det som en daglig påminnelse av vikten av att inte knyta näven i fickan när jag tycker något är fel och orättvist.
Och genom åren har jag minsann varit besvärlig och höjt rösten. Jag har hamnat i mer eller mindre hätska diskussioner med närstående, tveksamma Facebookvänner och organiserade nazister på stan, inte sällan för att jag upplevt något som rasistiskt, sexistiskt eller rätt och slätt orättvist. Ofta har jag bemötts på samma sätt – med påståenden om att jag är PK, okunnig och naiv, eller med den smått klassiska frågan: »Finns det inte finns viktigare frågor att engagera sig i?«.

Det bär emot att erkänna, men på sistone har jag blivit allt tystare. Inte av rädsla för att dumförklaras ännu en gång, utan för att jag inte orkar ödsla min energi. Jag kan lika gärna argumentera med en vägg.
I det tysta har jag i stället börjat betrakta vad typen »mina meningsmotståndare« tycker det är viktigt att engagera sig i, vilket olyckligt nog också tröttsamt. Här kommer ett axplock över vilka frågor de tycks prioriterat på sistone:
  • Att våldtäkter och andra sexualbrott är ett »invandrarproblem«. För att se att sexuellt våld inte har en landstillhörighet och att en sannolikt har minst en sexualförbrytare i sin vänkrets är väl antagligen för obekvämt att hantera.
  • Att det ska arrangeras en ny festival nästa år – dit män inte är välkomna. Det är så jävla orättvist att det lett till en JO-anmälan. Men att ett stort antal kvinnor blir antastade eller till och med våldtagna i publikhav varje sommar, det är ingenting värt att spy galla över på sociala medier.
  • Att det är helt i sin ordning att hala fram könet och kalla andra festdeltagare för »hora« när en är på kalas. Men det kanske är deras tolkning av att hålla varandras händer när det blir läskigt?
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.