Berättelserna utgör soundtracket till min sommar

Inledare i Umeå tidning vecka 26.


Samtidigt som jag snabbt torkar bort en tår som rymt ner för min kind känner jag mig tacksam för att jag placerade mig längst bak i tåget hem från midsommarfirandet, fredad från de andra resenärernas blickar. Från hörlurarna som sitter inkilade i mina öron strömmar dagens avsnitt av Sommar i P1, där simmaren Sarah Sjöström berättar om betydelsen av sin bror Linus. Det får mig att tänka på min egen bror Linus och syster Lisa, vilket i sin tur lockar fram min sentimentala sida. Sommar i P1 har ofta den effekten på mig.

Jag minns fortfarande hur folk jag mötte tittade konstigt när jag skrattade rakt ut till Olof Wretlings sommarprat år 2011 under en promenad mellan Västerslätt och busstationen. Samma sommar hörde jag lyssnarnas sommarvärd Monika Nyström berätta om hur hon hanterade sorgen efter att hennes man dött i cancer, vilket stärkte mig som just förlorat en person som stod mig väldigt nära.
Bagaren Sébastien Boudet fullkomligt förtrollade mig med sin kärleksförklaring till surdegsbrödet året därpå, precis som serietecknaren Liv Strömquist gjorde med sitt program dedicerat mens år 2013. Och när musikern Kristian Gidlund skildrade sin resa mot livets slut, knappt tre månader innan han dog, då grät jag som ett barn.

Det finns få, om ens något, program som kan ingjuta mig med så många känslor som denna radioklassiker. Framför allt finns det få andra saker som kan invagga mig i en sådan sommarkänsla som att lyssna till sommarvärdarna. Nu går jag på semester i drygt en månad och medan jag rör mig genom ett (förhoppningsvis) somrigt Sverige och Europa får deras berättelser utgöra soundtracket till min ledighet.
Ha en skön sommar – och Bibbi Rödöö: Ring mig! Jag har både några snyftare och rövarhistorier att bjuda på till nästa Sommar.
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.