Som husägare gäller det att se positivt på saker

Inledare i Umeå tidning vecka 24.


Ibland kan jag fundera allt för mycket. Antingen så ska det velas fram och tillbaka när det kommer till beslut eller så fastnar jag vid saker och har svårt att släppa dem. Som nu när jag sitter och skriver det här så är det enda jag kan tänka på huruvida jag har ett fågelbo i min skorsten.
Vi har haft hus nu i lite mer än två år. Och det finns ju fördelar med hus – typ stora boytor, tomt och ... ja, det är väl det? Missförstå mig rätt, det är en fantastisk ynnest att ha hus, men för en velare och funderare som jag så ställer det till bekymmer.
Som detta med trädgård. Förra året kom vi igång lite smått med odlande i pallkragar och när jag kunde skörda en drös med härliga morötter fram på hösten så hamnade jag i ett nirvanaliknande tillstånd och skanderade högt: "Nästa år blir det trädgårdsland!" Helt plötsligt hade jag glömt roddandet med markväv, täckväv, matjord, fröer och allt annat bök som ska göras samtidigt som huset ska målas och man inser att vindskivorna behöver bytas och buskar ska grävas bort. I stället för att tänka på allt det stod jag där på hösten och jublade över länets dyraste morötter.

Nu under våren har jag förberett trädgårdslandet och det är inget jätteland, men det rymmer potatis, morötter, rödbetor och lite annat. Och det är faktiskt lättare med friland. Problemet nu är allt det andra som tar fokus från landet. Buskar nära huset är som bekant ett helsike och jag har snart avverkat två ryggar, min egen och min svågers, på att få bort dem. Och den där målningen från förra sommaren. Tror ni det blev klart? Och som grädde på moset så har jag vaknat av att sjöfåglar försökt ta sig ner i skorstenen. Och det här är för mycket för mig. Nu går all tankeverksamhet åt till att hoppa mellan alla dessa »problem«. Och när jag luftar det här inför luttrande husägare så möts jag av svaret: "Det är ju så det är att ha hus".
Nu har jag bara haft hus i två år. Men jag hoppas att jag inom en snar framtid kan vara lika avslappnad när någon kommer och oroar sig över det ena och det andra rörande sin bostad. »Det är ju så det är att ha hus«, ska jag svara med ett hålögt ansiktsutryck.
Nåja, snart är det vinter och då behöver jag "bara" oroa mig för att vattnet fryser igen. Det gäller att se positivt på saker.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.