Vissa saker vill vi aldrig uppleva för att förstå

Inledare i Umeå tidning vecka 18.


Det går aldrig nog att understryka hur viktig oberoende journalistik är för samhället och demokratin. Ändå är det kanske inte någonting jag tänker på till vardags som verksam journalist, även om jag förstås tar mitt jobb på allvar. I stället är det andra, kanske en aning mer triviala, insikter om min yrkesutövning som slår mig en hagelkantad onsdagseftermiddag. Till exempel hur stor del av arbetet som går ut på att förklara företeelser och förhållanden på ett sätt som tusentals läsare ska begripa. Inte sällan är det företeelser och förhållanden som jag, innan arbetet med research och intervjuer, inte själv förstår.

Förra två veckor sedan träffade jag den framstående koreografen Cristina Caprioli för en intervju om hennes nya föreställning A Line_up. Under den timmeslånga intervjun satt jag som trollbunden, både av Capriolis rasande intellekt och hennes välgrundade tankar bakom föreställningen.
När jag senare skulle skriva artikeln uppstod dock problem. Jag hade fått veta vilka syften Caprioli hade med föreställningen, vad hon ville få publiken att känna och vilka strömningar i samhället hon ville kritisera. Däremot kunde jag inte fullt ut förklara vad föreställningen konkret handlade om.
En vecka efter intervjun med Cristina Caprioli satt jag bänkad på Norrlandsoperan för att se föreställningen jag svettats för att skriva en artikel om. Än en gång blev jag trollbunden, men nu av dansarnas exakta och samtidigt lättsamma rörelser, berättelserna och musiken. Vissa saker kan helt enkelt inte beskrivas utan måste upplevas, for genom mitt huvud när jag försökte ta in det som hände på scenen.

Till veckans tidning har jag återigen intervjuat Nils Seye Larsen som är en av dem som hjälper barnfamiljen Nourozi att få stanna kvar i Umeå i stället för att bli utvisad till Afghanistan där risken att hamna mitt i ett brinnande krig är överhängande. Förra veckan fastställde Migrationsverket utvisningsbeslutet mot familjen.
Vissa förhållanden går nog aldrig att förstå.
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.