Vad kan jag egentligen?

Inledare i Umeå tidning vecka 16.


I jobbet som journalist träffar jag enormt mycket folk. I stort sett är det ett möte varje dag med en människa som jag ska lyssna på, följa eller försöka få tag i. Att få tag i rätt person är nog faktiskt vad det mesta av jobbet går ut på – och ofta det svåraste. När intervjun väl är bokad då betraktar jag ofta jobbet som klart.
Jag brukar säga att mitt jobb är lite som att praktisera hos andra. Under en kort tid hänger jag med någon annan i deras liv eller yrkesroll. Det kan vara allt ifrån att följa med en kapten på en isbrytare till att se när en konservator stoppar upp en björn. Eller som i detta nummer då jag fick träffa Peder och Adam Nyström som just satt upp en 12 ton tung bakugn i det gamla soldattorpet på Gammlia. Och det är just när jag gör jobb som jag just beskrivit som jag i bilen på väg från jobbet ofta ställer mig frågan: »Vad fan kan jag egentligen?«
Här har jag just träffat en man som plöjer upp isrännor i Bottenviken. Eller en person som vunnit VM i att konservera djur. Eller far och son som obehindrat sätter upp bakugnar och kakelugnar till höger och vänster. Själv är jag glad att jag lyckas tapetsera om ett rum.

Det är imponerande att träffa yrkesmänniskor som verkligen är experter på det de gör. För jag har svårt att se gemene man försöka navigera fram med en isbrytare och det finns till och med sidor på nätet tillägnade människor som försökt sig på att stoppa upp djur med resultatet hellre roligt än bra.
Nu brukar jag försöka försvara mig själv med att jag minsann också är expert på det jag gör men ibland känns det fjuttigt när kirurgen man just intervjuat opererar människor på löpande band. Då spelar det liksom ingen roll att man är överjävlig på att få tag i folk.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.