»Jag grät när jag körde hem från jobbet«

Inledare i Umeå tidning vecka 15.


Det finns egentligen inga ord som går att använda för att skriva om terrorattacken i Stockholm i fredags. Inga som räcker till för att beskriva den sorg vi nu känner, vår nya oformliga tyngd i bröstet. Vi är många som tänker på offren och deras anhöriga, på människor som sprang för sina liv, som fick uppleva skräck, död och terror. Det är fullständigt ofattbara bilder vi tvingats ta in de senaste dagarna. Det vi fruktade skulle hända har hänt.
När jag i sena tonår på egen hand började besöka Stockholm hade jag alltid huvudentrén vid Åhléns city som min safe place. Åhléns och Drottninggatan var trygga platser, helt enkelt för att då hade jag koll på var jag befann mig. Drottninggatan med sina betonglejon var trygghetszonen från vilken jag sedan kunde göra större och större cirklar i en stad jag vid det här laget hittar riktigt bra i, trots att jag aldrig bott där.
Jag grät när jag körde hem från jobbet i fredags. Radions rapportering var helt horribel och främmande. En rädsla för – ja, allt – pockade på och jag funderade på att ringa våra vänner och ställa in kvällens sedan länge inplanerade middag på en restaurang i stan. Jag ville bara hem, fortsätta låta tårarna rinna och enbart umgås med tankar på att flytta ut i periferin.
Men, jag ställde inte in. Vi hoppade på den fullproppade lokalbussen, promenerande genom centrum och kramade om våra vänner på besök från grannstaden. Vänskap är kärlek och det är en av många saker som är viktiga nu. Vi måste se till att utvidga våra vänkretsar så att de omfattar fler, se våra medmänniskor i ögonen och sprida kärlek som ett sätt att gå vidare och besegra hatet.

Jag läser om modiga människor, folk som genast slöt upp och hjälpte offren längs Drottninggatan trots att de befann sig i en situation där de inte visste vad som skulle ske härnäst. Snabbt och skickligt agerande från polis och räddningstjänst. Manifestationer har hållits i Umeå, på Sergels torg och på flera andra håll i landet och det känns hoppfullt att människor tänder ljus tillsammans. Ljus jagar bort mörker liksom kärlek jagar bort hat.
Sara Lundvall
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.