Källkritik behövs fler dagar än under första april

Inledare i Umeå tidning vecka 14.


Blev du lurad i lördags?
Själv gick jag, som vanligt under första april, på helspänn hela dagen, lätt paranoid över att behöva stå med skammen efter att ha blivit narrad. Antagligen är det min kära far som ärrat mig med sina första april-pappaskämt som jag alltid gick på som liten. »Har du sett ugglan som sitter ute på gården?«, var ett typiskt sådant lur. Naiv som jag var rusade jag direkt till köksfönstret, men i stället för att få syn på en ståtlig fågel möttes jag av skratt och ett nesligt »april, april«. Även om det var i högsta grad oförargliga (och totalt finesslösa) skämt avskydde jag känslan av att ha gått på dem.

Jag antar att jag är långt ifrån ensam om att försöka ducka april-skämt. Under årets övriga 364 dagar verkar det däremot inte vara lika noga för många att inte gå på bluffar. I dessa tider av länkdelariver ser jag alldeles för ofta desinformation sprida sig som en löpeld. Emellanåt är det rätt harmlösa grejer, som hitte på-nyheter från satirsajter om att en man stämts för ett tråkigt frieri. Då är det ju bara lite kul att fnissa åt dumskallen som delar det i tron om att det är sant.
Fullt lika kul är det inte när folk delar sådant som har en mer ondsint agenda. Efter att en asylsökande man begick dubbelmordet på Ikea år 2015 fick ett Facebookevent om ett fackeltåg mot rasism stor spridning och väckte – ironiskt nog – många reaktioner med rasistisk underton. Det visade sig snart att Facebookeventet var skapat från ett trollkonto. Antagligen ville hen som stod bakom kontot skapa exakt de reaktioner som sedan uppstod. Men även när medier skrev att fackeltåget var påhittat fortsatte delningarna och hatet.

För att undvika att sprida desinformation och fake news som bidrar till svartmålning, onödig rädsla eller polarisering kan en tillgå Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps checklista för källkritik innan en delar något. Sammanfattat lyder den: Vem ligger bakom informationen? Varför finns informationen? Vem tjänar på att du sprider den? Hur gammal är informationen? Hur fick du tag på informationen? Går den att hitta i andra källor?
Dessutom gäller förstås den gamla devisen: Verkar något för bra för att vara sant är det oftast det.
Anna Bergman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.