Pojken som kommer på middag väckte engagemang

Inledare i Umeå tidning vecka 9.

»Ibland ser han allt nattsvart.«, berättar en kvinna. Hon pratar om en 18-årig kille som saknar föräldrar och enda familjemedlemmen han har är en morbror som bor i ett annat land. Därför har det blivit så att kvinnan och hennes familj har bjudit hem 18-åringen på middag några gånger. 18-åringen är glad och tacksam över det. Lite för tacksam kanske. »Jag försöker säga till honom att han ska låta oss göra det här för honom, sedan kan han hjälpa andra i sin tur.« Hon vet inte om det fungerar.
Utan att egentligen haft det som intention har familjen och 18-åringen blivit vänner. Familjen bryr sig om honom och vill att han ska må bra, få tillbaka sin framtidstro.
Skolan går bra, även socialt rullar det på fint för honom. Problemet är att han mest troligt kommer att drabbas av det som skrämmer honom mest: Han kanske måste lämna orten han bor i nu. Han kanske inte får stanna i Sverige. Han är nämligen en av de afghanska pojkarna som kommit till Sverige för att söka asyl. 18-åringens situation har fått kvinnan att engagera sig på flera plan, bland annat praktiskt och känslomässigt.

Vad får dig att bli engagerad? Är det bristen på förståelse hos din partner? Den notoriske fortköraren i kvarteret? När tidningen byter serie eller skriver fel namn på din stadsdel?
Vad får dig att förändra ditt beteende så till den grad att du väljer att inte bara tänka, förargas och/eller samtala om föremålet för ditt engagemang?
Själv har jag en tendens att inte komma vidare. Jag stannar i frustrations- eller ledsenläget. Inte till någon nytta för varken mig eller någon annan. Lite likt att gå och ha dåligt samvete eller gruva sig inför något som kanske inte ens sker. Jag jobbar med den biten.
Som tur är finns det människor som agerar och arbetar för det de tror på. I veckan kan du exempelvis läsa om nätverket Arezo som vill hjälpa unga människor samt om Profilteaterns nya pjäs som behandlar människans behandling av vår jord. Hoppas deras engagemang kan inspirera.
Elisabeth Glaas
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.