En förlossning är ingen bagatell att spara in på

Inledare i Umeå tidning vecka 4.


Det har snart gått nio år sedan jag födde vårt första barn. Det är en helt fantastisk händelse att få bli förälder, omöjlig att beskriva i ord utan att göra en roman av det.
För mig var det inte bara en stor glädje att få bli mamma utan jag fick också världens kick av att ha klarat av själva förlossningen. Jag hade nämligen tagit mig igenom någonting som jag känt enorm oro och ångest – ja, skräck – inför och var liksom hög på att ha fixat det.

Vad folk än säger så är det skitläskigt att föda barn. Det är en slags klaustrofobisk känsla av att vara i stort sett ensam med den här uppgiften och jag minns så väl barnmorskan som höll fast min blick länge, länge när jag vid ett tillfälle höll på att drunkna i mig själv av smärta. Hon sa ingenting, men hennes stålblå ögon, omringade av tjock svart maskara, kunde försäkra mig om att det här kommer att gå bra, att jag kan lita på att hon ska hjälpa mig igenom allt, att hon kan sin sak.
När jag nu följer med i nedläggningsprocessen av BB i Sollefteå så känns det i hela kroppen. Jag lider med de gravida kvinnor som panikringer förlossningen och ber om att få bli igångsatta innan stängningsdatumet och för alla andra som kommande år måste köra de många milen till Ö-vik eller Sundsvall. Jag hade aldrig pallat det extra ångestpåslaget som måste bli konsekvensen av att behöva planera för att eventuellt föda i en bil efter en ödslig vinterväg. Att i stället för att finna stöd i blicken hos en erfaren barnmorska tvingas stirra in i sin mans panikslagna ögon medan han försöker komma ihåg vad som sades på ABF-kursen om hur man föder barn i en bil.

Jag är inte ensam om att ha varit en orolig och osäker förstföderska som behövde allt stöd jag kunde få. Jag är heller inte ensam om att ha fött mitt andra barn på någon typ av rekordtid. En förlossning är en jättegrej och jag kan verkligen inte förstå varför det om och om igen behandlas som om det vore en skitsak.
»Det säger sig självt att det är en risk att sätta sig i en bil och köra 15 mil när man är på väg att föda barn. Om navelsträngen hamnar runt halsen, om moderkakan lossnar?«, säger en barnmorska från Sollefteå i ett reportage som Expressen nyligen publicerat.
Sara Lundvall 
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.