Tankar på att bli lite mer självhushållande

Inledare i Umeå tidning vecka 3.


En stor gård, att arbeta för sig själv och leva av den jord man brukar. Vilken dröm! Eller?
Var det någon mer än jag som kollade in tv-programmet Mandelmanns gård på Tv 4 förra veckan? För längesedan bodde paret Mandelmann i stan men till slut tröttnade de på stressen, köpte en gård på Österlen och nu lever de av den jord som de brukar. »Vi kunde ingenting innan vi köpte gården utan vi har lärt oss med åren. I början köpte vi fröpåsar på macken«, berättar Gustav Mandelmann glatt för kameran medan bilder på denna fulländade gård rullar framför mina ögon.

Jag ser programmet med stort intresse och tar till mig varenda ord som paret yppar. »Att leva med årstiden. Fasen vad smart. Och att plocka ramslök på förvåren för att sedan göra ramslökspesto, det ska jag också göra i början av mars«, tänker jag innan jag kommer på att jag bor på taigan där det nästan är permafrost. Så glömde jag bort de där tankarna om att bli mer självhushållande. I typ två dagar. Sedan kom de krypande igen nu i helgen när jag begav mig ut på turskidorna i jakten på en tjäder i topp. »Skjuter jag lite mer tjäder så innebär det ju att blir mer självförsörjande«, tänkte jag. 2,5 timmes spårande i lössnö senare utan att ha sett en enda fågel så tänkte jag inte alls så. Då tänkte jag mer på att det är tur att det finns korv att köpa. Trots det åkte jag ut på skidorna även dagen därpå. Såg inget då heller förutom ett harspår, men det blir man inte mätt på.

Jag läste paret Mandelmanns bok i somras. Och det låter ju så enkelt. Det är »bara« att skaffa ett gäng höns, någon gris, en ko, ett par bikupor och sedan är man halvvägs igång. Själv kändes det nog jobbigt att hålla igång grönsakslandet i somras, och då det var en eller två kryddörter som vek in årorna så känns det där med levande djur lite vanskligt.
Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av de som lyckas vara lite mer självhushållande än vad jag är. De som kanske har höns, eller bin, eller ett riktigt ståtligt trädgårdsland. Jag tror att det är rätt väg att gå för att vi ska bli lite mer hållbara. Och för att slippa åka i timmar i jakt på tjädern som inte finns.
Johan Engman
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.